helenagoeskarlstad

Jag funderar över det här med tid. Efter att ha sett ett par avsnitt av SVTs Tidsjakten, tänker jag att det är många som har problem med att få det så kallade "livspusslet" att gå ihop. Stress är idag en folksjukdom och många upplever att tiden inte räcker till. Men tiden är ju faktiskt lika för alla. Ett dygn är alltid 24 timmar. Utan möjligtvis för Carl Bildt, som lär ha sagt att "ett dygn har ju bara 48 timmar". 

 

Det handlar istället om prioriteringar. I tidsjakten kan man se familjen som lägger 23 h/månad på att handla mat och 1 h/månad på att umgås med varandra, och den unga bloggerskan som besatt av sociala medier försummar tid och närvaro med sina tre barn. Det är helt sjukt att de, och många andra, inte kan förstå att man måste försöka skapa och lägga tid på det som betyder mest. Inte fastna i ekorrhjulet med alla "måsten" utan kunna ge tid för det som gör oss glada. Det som vi innerst inne vill lägga tid på - familj, vänner, något man brinner för.

 

Tänk vad mycket tid som bara försvinner. Sitta i bilköer, slösurfa på internet, spela CandyCrush och leta efter saker. För att inte tala om sömnen! Fatta att man i princip sover bort en tredjedel av sitt liv. Är väl inte jättemycket man kan göra åt just den saken dock.

 

Men det är svårt det här med tid. Att leva i nuet men ändå planera. Att inte vara tidsoptimist eller tidspessimist. Att vara effektiv, men inte fastna i ekorrhjulet.

 

Ja, skulle kunna fortsätta detta filosoferandet hur länge som helst. Men jag har inte tid...!