helenagoeskarlstad

Här i Värmland och i Västergötland har kidsen höstlov just nu. För min del är denna vecka föga annorlunda än de andra. Jag har avstått simning i Sundstabadet den här veckan, eftersom det antagligen kommer va proppfullt där. Det är nog enda skillnaden.

 

Min bror däremot är just nu i London med pappa. Pratade med honom i går och han verkar ha det bra. Han hade varit på Towern och Madame Tussauds då. I dag var det visst någon fotbollsarena som stod först på agendan. Ska bli kul att få höra allt han har att berätta när han kommer hem.

 

Idag är tanken att plugga lite i lägenheten innan jag åker till stadsbiblioteket. Vid lunch ska jag käka med en kompis i närheten. Planen är att gå till ett nytt ställe som verkar ha specialiserat sig på ekologiskt, raw food, smoothies och sånt där nyttigt. Så det ser jag fram emot! 

 

Ja, då återstår väl bara att sätta i gång med plugget. Skulle börjat runt 8 i vanlig ordning men motivationen har inte riktigt vaknat än, roligare att städa och göra annat...

Jag kan inte påstå att jag hänger med vad som händer i Elfsborg så väldans mycket. Men jag noterar resultaten från en del matcher och läser ibland någon artikel. Har en elfsborgshalsduk och elfsborgskassar. Jag visste att Klas Ingesson hade stigit av tränarposten för drygt två veckor sen. Idag läste jag att han avlidit! Himla hemskt. Så det blev sjukdomen (blodcancer) som tog honom till slut. Det är så synd, han verkar ha varit en oerhört god människa med ett stort engagemang för fotbollen och dess spelare. Att han var en i gänget som tog hem VM-bronset 1994 gör att många känner igen och saknar honom. 

 

Såg att gång var med som en av fem "sporter utöver det vanliga" i Metro Student-tidningen. Inte så mycket text men lite kul ändå, och allt som skrivs är väl bra för att kunskapsspridningen:

 

"Gång

 

En sport som ofta hamnar i skuggan av löpning är gång, en olympisk gren där deltagarna går på så sätt att det för betraktaren ser ut som att de ständigt har markkontakt. I gångtävlingar är det strängt förbjudet att springa, och diskningar är inte ovanligt.

Fördelar: kräver förhoppningsvis inga dyra inköp.

Nackdelar: bygger på en teknik som kanske kan vara knepig att få in. Men passar den som är sugen på en utmaning." 

Idag har jag varit nere. Omotiverad. Inte lust att göra nånting alls. Seg i huvudet.

 

Var i alla fall i skolan en sväng, tänkte sitta och plugga där lite. Blev dock inte kvar så länge. Åkte samma buss hem som Björn Starrin - känd från ex. Bröllopsfotografen, Mammas pojkar och Karlstadsbuss reklam.

 

Såg en film på eftermiddagen (Hungerspelen). Måste ju fräscha upp minnet lite inför tredje filmen som kommer på bio i november. Vandrade runt en stund på kyrkogården. Kände mig rätt ensam. Tänkte att det kanske blir bra att flytta hem igen ändå. Tror nästan att jag fått mer hemlängtan under mitt senaste år i Karlstad jämfört med det första. Fast just nu beror det väl också på att jag bara läser distanskurser - blir himla tråkigt efter ett tag. 

 

Ska i alla fall skypa med brorsan lite senare, det kanske kan liva upp dysterkvisten.

Jag borde sluta bli förvånad och upprörd. Men jag kan inte låta bli. Vart är världen på väg?

 

Enligt SVT-undersökning:

 

"En genomsnittlig femåring (eg. 3-6 åring) tillbringar mer än tre timmar om dagen framför skärmen (elektroniska medier - vanlig tv ej inräknad)"

 

" 79 % av dem har tillgång till en surfplatta".

 

Det finns många liknande uppgifter. Då tänker jag - vad händer med barnens kreaktivitet och intelligens, rörelseförmåga och träning, intag av frisk luft? Kalla mig konservativ och bakåtsträvande, men jag gillar inte, och oroar mig faktiskt över denna utveckling. Tekniken är inte till för att ta över våra liv, utan fungera som hjälpmedel och komplement. I alla fall , och i högsta grad för de yngsta.

 

 

Idag är det den 22:a oktober. Det innebär att om exakt en månad kommer pappa med bilen, och det är dags för utflyttning. Nedräkningen kan därmed börja. Känns konstigt, men jag tror jag förlikat mig med tanken nu. Tiden går så fort hela tiden bara.

 

I lördags visade jag upp lägenheten för den som ska bo här sen. Då det inte är min lägenhet längre.

 

Jag sitter och undrar hur många inlägg det blivit här på bloggen under min tid i Karlstad. Det är ju ändå tre år och tre månader (i praktiken mindre men är lättast att säga så). Tänk om man skulle skriva ut allihopa - det skulle nog bli en halv roman. Då kunde jag ha det som minne ifall jag stänger ner bloggen sen. Fast det är ju inte alltför miljövänligt förstås..

Den här veckan har det hänt flera saker utöver det vanliga. 

 

I tisdags var jag och lyssnade på Göran Greider som drog fullt hus i biblioteket. Han pratade om den "solidariska genen" , den (icke) ekonomiskt rationella människan och lite biologiforskning. Det hela var intressant och han var rätt rolig faktiskt. Några politiska käftsmällar åt de borgerliga fick han till också. Allmänbildning - check!

 

I onsdags var det som sagt firande av min granne Anna-Lisa. Go-fika - check!

Samma dag fick jag även ett halvt pris för att jag trots allt vann "Årets granne"-tävlingen. En biobiljett och rabatt på biopopcornmeny. Rättvisa skipad - check!

 

I fredags var jag på studiebesök med några miljö-tvåor på Löfbergs. Vi hade en kursuppgift att besöka ett företag med ett eller flera ledningssystem. Där blev vi ju såklart erbjudna en kopp kaffe, men ingen av oss fyra gillade kaffe. Komiskt men också lite awkward..        

I min CSR-kurs har nu gruppmomenten dragit igång. Trots att det är en distanskurs kommer alla inlämningsuppgifterna i fortsättningen bestå av grupparbeten. Jobbigt värre! Eller egentligen behöver det inte va så jobbigt med grupparbete - förutsatt att man är med bra personer som har ungefär samma upplägg/planering, ambition och synsätt som en själv. Grejen är ju att man oftast inte är det..

Idag var det alltså dags för min överraskning. Den blev inte riktigt som det var tänkt, men slutresultatet blev bra ändå. Jag ska berätta det hela;

 

Det började med en annons i bostadsbolagets (KBAB) medlemstidning som jag får regelbundet. Där kunde man vara med i en tävling för att utse årets granne. Jag tänkte genast på min goa och snälla granne Anna-Lisa. Jag skrev därför ihop ett brev med motivering och skickade in. I början av oktober fick jag ett mail om att jag hade vunnit! Anna-Lisa skulle därmed överraskas med tårta, blommor och utmärkelse av ett team från KBAB. Min uppgift var att ordna lämplig tid och plats. Jag allierade mig med vår gemensamma granne Ingrid, och tillsammans fixade vi så att vi skulle fika hos Anna-Lisa idag. Men så för några dagar sen fick jag mail om att de inte kunde utse A-L till utmärkelsen. Detta därför att jag, men inte hon, är hyresgäst hos KBAB. Det är tydligen bara studentlägenheterna som ägs av KBAB (8/40) i mitt hus, resten äger HSB. Så helt plötsligt hade jag inte vunnnit längre. Himla trist!

 

Jag och Ingrid bestämde oss för att fira Anna-Lisa ändå. Jag tog på mig uppdraget att göra ett egenhändigt årets granne -diplom, medan Ingrid fick fixa fikat. 

 

Så nu har jag suttit i nästan två timmar och tjötat med mina pensionärsgrannar. Förutom A-L och Ingrid var också rullstolsbundna Sylvia med. Riktigt festligt hade vi. Anna- Lisa blev glad och överraskad - så syftet uppnåddes med råge!

 

 

 

 

* Analfabeten som kunde räkna, Jonas Jonasson.

 

* Sandmannen, Lars Kepler.

 

 

* Insurgent, Veronica Roth.

 

* Femtio nyanser av mörker, E L James.

 

 

* Lycklig i alla sina dagar, Nina Björk.

 

* I kroppen min, Kristian Gidlund.

 

 

"EN DAG UTAN LÄSNING ÄR EN FÖRLORAD DAG!"

Har en riktigt bra hemlis på G. Den involverar min granne Anna-Lisa. För uppdraget så har jag idag allierat mig med vår gemensamma granne Ingrid. Hon är med på min plan och har lurat Anna-Lisa i "fällan". Nästa vecka, 15.00 den 15 oktober smäller det! Kommer bli så roligt! Anna-Lisa har ingen aning om vad som ska ske. Nu återstår bara att inte råka försäga sig. Men jag brukar vara rätt bra på sånt ( eller nja, det beror på). Åh, vad jag gillar överraskningar (främst att överraska andra)!

 

Jag vill passa på att uppmuntra mina läsare till att också hitta på nånting roligt utöver det vanliga. En överraskning som piggar upp vardagen. Inte minst är det ett bra sätt att få energi! Dessutom blir glädje alltid större om den kan delas med andra! :)

I lördags blev jag rent formellt en Karlstad universitets-alumn genom mottagande av ett glasäpple på en ceremoni som hölls i skol-aulan. Glasäpplet var förutom en gåva från universitet också tänkt som en symbol för lärande, då äpple är "kunskapens frukt". Jag medverkade vid högtiden med drygt 170 andra som också tog kandidatexamen. Dock var det bara två från min klass! Jag och en till. Fruktansvärt dåligt och tråkigt tyckte jag! Varför skulle man inte vilja vara med på en sådan grej? Särskilt med tanke på att vi inte hade någon form av avslutning alls i juni?

 

Nåväl, trots väldigt svalt intresse från mina klasskamrater, så tyckte jag det hela var en fin tillställning. Det var tal av lite olika universitetsfolk och musikinslag från en liten spelmansgrupp. Däremellan kallades studenterna upp gruppvis efter efternamn och fick ta emot sitt glasöpple på scenen. Det var högtidligt med flaggor och finklädda människor. Inte minst mannen som delade ut äpplena. Han hade på sig en närmast prästlik dräkt/mantel som tydligen traditionellt sett används vid högtidstillf'ällen.

 

Så det kan bli. På Friskis-löp-passet var det bara jag som dök upp! Jag hängde på ändå, och fick träna med de två ledarna Micke och Sandra. Snacka om personlig träning! ;) Sandra hade lite problem med knät så hon fick stå för peppningen medan Micke körde på. På schemat idag: backträning - ånej tänkte jag. Det är ju så jobbigt. Men det är just därför det är bra att göra sådan träning i grupp - då kan man inte med att mesa sig. Bara att kötta på!

Härom dagen var jag och lyssnade på Åsa Moberg som skrivit boken: "Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten". Hon föreläste om kärnkraft. Det hela var väldigt intressant och jag blev imponerad över hennes kunnighet. Tänk att komma ihåg så mycket siffror, personer, sammanhang och kunna argumentera för sin sak. Jag var (som vanligt) yngst i publiken.I princip alla var 50, 60+ och troligen inbitna kärnkraftsmotståndare. Men det var också en kärnkraftsförespråkare som rykte ihop med föreläsaren ett tag.

 

Jag köpte inte Åsa Mobergs bok, men däremot ett litet märke för 10 kr, just for fun.