helenagoeskarlstad

Såg att gång var med som en av fem "sporter utöver det vanliga" i Metro Student-tidningen. Inte så mycket text men lite kul ändå, och allt som skrivs är väl bra för att kunskapsspridningen:

 

"Gång

 

En sport som ofta hamnar i skuggan av löpning är gång, en olympisk gren där deltagarna går på så sätt att det för betraktaren ser ut som att de ständigt har markkontakt. I gångtävlingar är det strängt förbjudet att springa, och diskningar är inte ovanligt.

Fördelar: kräver förhoppningsvis inga dyra inköp.

Nackdelar: bygger på en teknik som kanske kan vara knepig att få in. Men passar den som är sugen på en utmaning." 

Så det kan bli. På Friskis-löp-passet var det bara jag som dök upp! Jag hängde på ändå, och fick träna med de två ledarna Micke och Sandra. Snacka om personlig träning! ;) Sandra hade lite problem med knät så hon fick stå för peppningen medan Micke körde på. På schemat idag: backträning - ånej tänkte jag. Det är ju så jobbigt. Men det är just därför det är bra att göra sådan träning i grupp - då kan man inte med att mesa sig. Bara att kötta på!

Jag överraskade familjen genom att komma hem en sväng i helgen. Det är så himla kul att se minen i deras ansikten när de helt ovetandes får syn på mig som utbrister "Överraskning!".

 

På lördan var det stort pådrag i stan. Det var nämligen Kretsloppet - en löpartävling som vuxit sig större för varje år. Denna gång var det runt 7000 som deltog! Jag har inte varit med någon gång, men blev jäkligt sugen. Kanske blir nästa år? Det var så himla mycket folk som hejade och stämningen var härlig. Värmen och solskenet hjälpte så klart också till.

 

Om lördan var toppen så var söndan botten. Då var jag med på hemma-klubbens gångtävling. I år var det rekordlågt deltagande, totalt 10 st anmälda, 9 av dem startade. Jag och lillbrorsan var två av dem. Ingen publik över huvud taget. Ni fattar att det var en himla kontrast mot dagen innan!

 

Jag gjorde i alla fall ett bra lopp utifrån förutsättningarna. Har ju varit lite krasslig det senaste och visste inte om jag vågade starta. Men jag körde på. Och jag mår okej idag så då var det väl ingen större fara. Nu ser jag fram emot en ny vecka då jag kan träna som vanligt igen. Dock får jag se till att klä på mig mer framöver, det verkar som det nu är slut på den varma hösten. Kiruna hade visst fått snö idag - hur kul är det på en skala månntro?

Idag har jag varit och simmat. Köpte 10-kort förra veckan, så tanken är att jag ska simma en gång i veckan. Det är himla gött att simma tycker jag. Många tycker ju att det är tråkigt, men det passar mig. Räkna längd efter längd, varva bröstsim och ryggkrål och mäta mig med andra simmare. Jag är väl inte jättesnabb, men jag kan hålla ett jämnt tempo rätt länge. Idag blev det hela 2,6 km - 40+30+20+10+4 = 104 längder. Nackdelen är jag blir så himla seg och trött efteråt...

 

Jag har också gått med i Friskis & Svettis och tänkter inom den närmsta tiden prova på lite utomhus-pass som de erbjuder. Jag satsar på en bra träningshöst!  :)

Även denna helg har jag varit på resande fot. I fredags satte jag mig i en smockfull Swebus nr 888 mot Stockholm, för att gå av i Västerås. Väl där möttes jag av min bror, som för närvarande bor och studerar i staden. Vi åkte till hans studentlägenhet, som jag faktiskt ej har sett tidigare. Den funkade bra för mat och husrum. Men annars var den väl ingen större skönhet.

 

Lördag och söndag var det gångtävlingar i Sala, några mil från Västerås. För min del gick tävlingarna inte alls bra. Men det var trots allt ganska väntat, jag har ju varit sjuk, skrivit uppsats och inte tränat alls mycket. Dessutom var det nästan 30 grader varmt på lördagen, så jag använde det som min främsta ursäkt för de dåliga resultaten.. 

 

Nu är ju inte heller resultaten så värst viktiga för mig (längre? för närvarande?), även fast det såklart är roligare om det går bra. Istället är det kul att träffa andra gångarkompisar, och som denna gång, träffa familjen (på gott och ont). Pappa och Rasmus var nämligen också med, de tog bilen från Borås och hämtade oss i Västerås. Tillsammans övernattade vi gammal hederlig bruksmiljö vid Sala Silvergruva. Jag och Rasmus var också med på en intressant och fascinerande (och ev. lite läskigt) guidad tur nere i gruvan. Här kommer lite bilder från det, och från det rustika vandrarhemsköket: 

 

 

Man ska passa på när det är gratis! Nyligen fick jag, och många andra Kau-studenter, erbjudande om två stycken gratis provpass på ett gym nära skolan. Villkoret var att man deltog i en enkätundersökning om hur musik på gymmet påverkar träning. Såklart jag nappade på det! Nu när mitt vanliga gymkort gått ut och allt!

 

Därför var jag i eftermiddas och körde ett gympass. Det gick helt okej fast jag aldrig varit där förut. Bra är ju att försöka hitta maskiner eller övningar man är vana vid, och börja med dem.

 

Som sagt, gratis är aldrig fel och inte heller variation i träningen! 

Nyss hemkommen från yoga. Det var ett bra pass idag. Förra veckan kände jag mig sådär och var ofokuserad, men denna gången gick det fint. Förutom en del balansövningar gjorde vi många bakåtböjningar idag, och dem gillar jag. Bakåtböjningar är rörelser där man öppnar upp bröstkorgen, och andas ut. Jag tycker att de gör gott för både kropp och själ.

 

Efter yogan kände jag mig lätt i sinnet, och tyckte inte det gjorde något att regn och blåst piskade mig i ansiktet hela vägen hem. Som vanligt cyklade jag längs älven mot Färjestad. När jag kommit halvvägs fick jag helt plötsligt väja för en massa vallfärdande människor. Det var tydligt att de hade siktet inställt på Löfbergs Arena. 

 

Jag antar därför att det är hockey på g. När jag tänker efter har jag nog sett något om att Färjestad skulle spela hockey-final (SM).  Men jag kan ha fel. Sorry Karlstadbor, but I couldn't care less!

Näst sista passet på gymmet nu i förmiddags. Sedan går mitt nuvarande kort ut, och jag har ingen tanke på att förnya det. Jag tänkter lite grann på tiden jag spenderat där. Jag har alltså varit på samma gym, till och från under mina år här i Karlstad. Har väl funkat rätt bra. Men det är lite kul att jämföra det med mitt gym i Borås, som är så fundamentalt olik. Boråsgymmet är ett gammalt och traditionellt gym, med dam- och herrdagar, schlager- och dansbandmusik och pensionärer som en utmärkande målgrupp. Här i Karlstad är det ofta techomusik i högtalarna och inte sällan är jag ensam tjej tillsammans med ett tiotal tränande killar med ansenliga mängder muskelmassa.

 

Ibland har jag roat mig med att hitta på mer eller mindre representativa epitet till mina gymkompisar. "Den stönande polacken" är allt som oftast vid bänkpressen medan "den snälle gamle mannen" gärna värmer upp med promenad på löpbandet. "Han med hörlurarna" lunkar mest omkring i sina joggingbyxor och tröja och "den pigga skåningen" brukar ha med sig sina två polare. Man kan undra om alla dessa typer har satt något smeknamn på mig? ;)

I eftermiddag/kväll ska jag på yoga. Japp, jag har börjat med det igen. Hoppade på fortsättningen på den kursen jag gick i höstas - fysisk inriktning. Det var av en slump faktiskt, jag såg det i tidningen att det var kursstart förra veckan, och så anmälde jag mig. Jag trodde att det bara gick en kursomgång per termin, och att den alltså skulle vara när jag var hemma/borta på min praktik. Så då reflekterade jag inte mer över att det inte blev någon mer yoga. Men nu blev det det i alla fall! 

 

Den kursen jag börjat på nu är 9 veckor lång. Perfekt att ha som nedvarvning och alternativ träning nu när det är examensarbetsskrivande och allt, tycker jag! 

 

Idag var jag ute och sprang lite i Rudskogen. Tänkte jag skulle köra några intervaller , då det finns ett bra "mini-varv" för just detta. Det tar ca 3-4 min att springa. Eftersom det är så kort borde jag orka med minst fem stycken kan tyckas. Men icke. Jag var helt slut efter tre. I alla fall mentalt slut. Det sägs ju att när man är trött, ja då har man 50 % av kapaciten kvar. Det är något som jag aldrig lyckats begripa mig på. Hur är det ens är möjligt? 

 

Jag tror förvisso att jag har betydligt bättre resultat i mig, än de jag visar. Men för att nå dit gäller det ju som sagt att man har en tävlingsdjävul och förmågan att kunna ta ut sig (alltså kunna klara smärta och kunna blockera mentala spärrar). Något som jag saknar. Hittills i alla fall. 

 

However, den bästa träningen är den som blir av!

 

Denna lördag och söndag har det blivit mycket småprat med diverse släktmedlemmar. Igår var morbror och hans sambo här på fika. Och idag var det fördelsedagsfirande för farfar och faster. Vi var typ tjugo pers i ett vardagsrum, liiite småtrångt så där. Och ett himla babblande. Var man tyst och bara lyssnade så hördes verkligen surret från alla olika konversationer. Men det är så min släkt är, och det är ju trevligt!

 

Födelsedagstårtan passade ypperligt även för att fira herrarnas stafett-guld i OS. Sverige har nu tagit dubbelt guld i skidstafett, helt otroligt! Det har ju blivit en hel rad silver och bronsmedaljer också, jätteroligt! Tyvärr kan vi hemma inte se något alls på OS, vi har inte kanalerna. Synd tycker jag. 

 

Egentligen skulle jag varit med och tävlat i SM i gång igår, men blev ju inget med det när jag varit sjuk precis. Har fortfarande lite hosta och trötthetskänsla kvar. Men brorsorna var där, det gick helt okej för dem. De vann båda sina klasser, som vanligt var det ont om medtävlare. Nä, det ser inte ljust ut för gångsportens framtid...

Jag skyller dålig update här på bloggen på sjukdom.

 

För några dagar sedan började jag få ont i halsen och i helgen hade jag en vad jag kallar "flimmerattack" som resulterade i jobbig huvudvärk. Igår eftermiddag kände jag mig hängig och kände att risk fanns att jag kunde bli sjuk. Och det var korrekt. Idag har jag stannat hemma från praktiken med kraftig förkyldning och lite feber. Blir troligen hemma i morgon också. Tur att jag har det mesta på datorn så att jag kan jobba lite hemifrån om/ när jag orkar.

 

Min morfar har också brottats med en enveten förkyldning med hosta. I lördags hade han åkt på 40,4 graders feber, så det blev ambulans till sjukhuset. Sådana höga temperaturer är ju att ta på allvar, särskilt när det gäller gamla människor ( morfar fyller 90 i år!). Så vi var lite oroliga. Jag, mamma och pappa var och hälsade på honom på söndagen, då mådde han efter omständigheterna bra. Förhoppningsvis skulle han få komma hem igen på fredag.

 

Sjukdom kommer ju sällan lägligt, vilket stämmer även denna gång. I och med detta missar jag ju gång-SM inomhus i Växjö på lördag. Attans! Jag som känt mig hyfsat i form och lyckats undvika förkylning hela hösten/vintern! Och så kommer den nu. Jaja, sånt är livet...

Den här veckan har jag börjat på gymmet igen. Har inte varit där på ett halvår, vilket känns, om man säger så! Jag har ont typ överallt i kroppen just nu. Men jag repar mig väl förhoppningsvis.

 

Det är lustigt att vissa övningar tappar man inte alltför mycket på, även om man haft ett längre uppehåll. Medan en del verkar helt omöjliga att utföra i den omfattning man tidigare gjort. Fast en av killarna på gymmet sa att det kan behövas upp till 3 veckor innan man är "redo" igen. Så jag får väl bara kämpa på under den här tyngre inledningstiden. 

 

En annan grej, jag vet inte om det bara är tillfälligt, men ändå. När jag i måndags skulle köpa träningskort var det två andra killar än den vanliga staben som stod bakom disken. Och de var verkligen jättetrevliga! De stod och pratade lite med mig och jag fick rabatterat pris på ett träningsalternativ som de egentligen inte erbjuder. De var service-minded helt enkelt! Så det var nice, för de andra gymägarna är inte alltid så bra på service och sånt. Hoppas de är där fler gånger! Vid sådana tillfällen tänker jag ofta på vikten av att ge ett gott intryck - det ger en omedelbar effekt på attityden till företaget eller myndigheten ifråga!

En solig höstdag som denna tyckte jag passade perfekt för utforskning av nya träningsrundor. Denna gång bekantade jag mig lite mer med Råtorp och Älvåker. Båda dessa stadsdelar ligger längst med Klarälven, på andra sidan Rud och Färjestad där jag annars håller till. Det finns gång-och cykelväg hela vägen bort till Skåre. Riktigt så långt gick jag inte idag. Där jag utgick ifrån idag var det ca 6 km till Skåre, vilket ju skulle betyda över milen om jag gick dit tur och retur. Kanske spar det till en annan gång i fall jag är på hugget. 

 

Längst med cykelbanan passerade jag flera sk. konstverk under mina fötter. Jag var inte imponerad, tyckte mest de var störande. En av dem, en sorts vitstreckadad krumelur på asfalten, har faktiskt upprört många och fått uppmärksamhet i lokaltidningen för att den stör cyklisterna. Och jag kan nog vara benägen att hålla med, snirkliga linjer och annat hör inte hemma på en cykelbana! Men det är ju så mycket konst-igt nuförtiden...

Jag vet inte exakt vad det beror på men jag har kännbart ont i mitt vänsterben. Främst ljumsken. Här om dagen när jag körde lite gångträning var det som musklerna bara ville dra ihop sig, nästan kramp-varning. Jag har försökt att stretcha och sträcka ut ordentligt men det finns kvar. Lurigt.

 

Min högra fotled + vad+ "sidosmalbensmuskel" ömmar också. Dock tror jag orsaken är lite överbelastning p.g.a löpning. På det senaste har jag nämligen börjat springa/jogga lite mer och längre än jag gjort tidigare. Har hittat en fin runda på dryga 10 km som jag avverkat ett par gånger. Jag är inte van att springa såpass långt men tycker ändå att det har gått bra. Men ja, får kanske ta det lite lugnare ändå.

 

Jag har även haft lite lätt huvudvärk ibland på eftermiddagarna. Kanske är det spänningar från rygg och nacke som spökar?

 

Nåja, slutklagat. De flesta kroppsdelar och funktioner fungerar ju trots allt rätt bra. Angående det övriga kanske jag kan få några råd från brorsan, den blivande sjukgymnasten?

 

 

Sedan jag kom tillbaka till Karlstad igen efter sommarn har jag känt en lust att utforska mina omgivningar mer. Kanske härstammar detta ifrån funderingar om att jag kanske inte är kvar här om ett år?  Hur som helst, förra veckan var det ett nytt motionsspår som testades. Idag kom jag spontant på att jag skulle cykla en bit på Klarälvsbanan.

 

Klarälvsbanan är en hela 9 mil lång asfalterad gång- och cykelväg som sträcker sig genom Värmland. Starten är i Karlstad och därifrån kan man cykla eller varför inte åka inlines ända till Hagfors. Jag tror också att man kan fortsätta längre norrut längs älven.

 

För mig som inte är ett fan av jobbiga uppförsbackar, passade den alldeles utmärkt! Vädret var kanon - tack sköna september! Jag kom in i nåt sorts flow och cyklade bara på. Min cykel är ju inte bästa modell, så jag fick se till att inte köra för hårt. Planen var att kanske cykla en halvtimme och sen vända. Men det slutade med att jag cyklade ända till Forshaga! ( Runt 20 km enkel väg) Det var skoj! Lite trögt på hemvägen dock, hade slut på vatten för att jag inte beräknat att vara borta så länge...

 

Så efter denna pärs är jag sådär lagom go i kroppen. Belöningen får bli lite tv-serier ikväll, och kanske t.o.m en näve chips!

Om ni undrar varför jag inte uppdaterat på bloggen på sistone så är det för att jag haft häcken full. Höstterminen drog som sagt igång förra måndagen, med full fart redan från början. De första dagarna var det plugg och föreläsningar som gällde på dagtid, för att på kvällarna sällskapa med studentföreningen Mink. Nytt läsår betyder ju nämligen nya nollor, och eftersom jag är med lite grann i föreningen (sitter som kassör) så bör jag vara med på ett hörn under den sk. nollningen. Till skillnad från på Lundsberg bränner vi inte nollorna med strykjärn, utan spelar kubb, går på stadsvandring, leker lekar och liknande. Naturligtvis är det också en del festande, men som bekant brukar jag ju skippa de delarna.

 

I fredags var jag också hemma i Borås en sväng, för att under lördagen åka ner till Växjö och tävla i gång-SM. Inspirationen och träningsviljan har väl inte varit på topp det senaste halvåret, så jag förväntade mig inget personligt rekord. Det blev det inte heller. Men jag var med och tävlade i alla fall. Jag tog tåget tillbaks till Karlstad på lördag kväll. 

 

Söndagen har bestått av en hel del ångest, p.g.a ett mega-svårt seminarium som vi skulle ha på måndag (idag). Trots mycket förberedelser från min sida så gick det som väntat = inte bra. Seminarium har aldrig varit min grej, har ofta svårt att komma in i diskussionen på ett bra sätt, är inte så spontan-pratig av mig. Varför detta seminarium var än värre, värst hittills på utbildningen, var därför att 1) det hade komplicerade frågor, baserat på väldigt mycket läsning under kort tid 2) det hölls i helklass istället för smågrupper , 3) det var helt och hållet på engelska, vilket vi studenter definitivt inte är vana vid och 4) vår lärare är värsta professionell och har höga krav på oss studenter, i alla fall känns det så. Allt detta gjorde det alltså  än svårare än vanligt att få fram något vettigt att säga.

 

Har jag berättat att vi har 4 st tyskar som läser kursen? Det är p.g.a. dem som hela kursen är på engelska. Därför har jag lite svårt för dem... Hursomhelst, de är typ übersmarta och dominerade helt ( i alla fall två av dem) på seminariet. Vi svenskar satt mest tysta och försökte fatta var de fick allt ifrån..

 

Nu laddar jag för softarkväll, det är jag värd efter denna tuffa dag. ( Efter seminariet hade vi två föreläsningar, slutade typ 16.45). Det blir Idol kl 20.00 ( jag vet, jag är typ den enda som fortfarande kollar ) och sen ett avsnitt av True Blood som är mitt senaste nördobjekt. Chill out!

 

Puh! Har just kommit hem efter en rejäl cykeltur tur och retur till min farmor i Fristad. 44,10 min dit, och 59,00 minuter hem. Hemvägen är fett jobbig alltså, massa backar. Men det känns gött i kroppen såhär efteråt!

 

I morgon är det dags för mig att återvända till Värmland och Karlstad. Känns helt ok. Sommaren har varit lång, jag har varit ledig hälften och jobbat hälften, perfekt. Fint väder har det ju varit också så jag ska inte klaga. Det enda som inte blev av var någon längre semesterresa, typ utomlands. Men å andra sidan har jag ju det kvar till framtida somrar!

 

Förresten, det är inte bara jag som lämnar Sandhult i morgon. Min käre bror ska också börja studera, och flytta till Västerås! Han har tänkt börja på Sjukgymnastprogrammet på Mälardalens högskola. Herregud säger jag, när blev han så stor? Och "lillen" (Rasmus) börjar åttonde klass i morgon, och ska få en ny lärare och mentor. Mycket på gång med andra ord!

 

Utmaningen blir imorgon att lyckas få med oss allting i bilen. Vi har hyrt en bil som vi först ska åka med till Karlstad , och sen till Västerås. Både mina och Fredriks grejer ska in, plus fyra passagerare. Det lär bli knôkat!

 

Helgen i Dalarna bjöd bl.a. på en massa god mat och läckerheter. Exempelvis avsmakades en chokladboll XL, den var seriöst större än en tennisboll! Vi käkade också rabarberpaj à la Hansson och en utsökt lyxig buffé på Sixten Jernbergs museum.

 

Självklart måste vi också förbränna dessa kalorier, det gjorde vi genom att tävla. På lördagen prövades ett nytt koncept, nämligen stafett! Fyra gångare gick varsin sträcka , tillsammans blev det en mil. Svängen ställde upp med ett starkt lag och levde upp till förväntningarna och tog hem segern. Jag agerade här fotograf och "lagkapten".

 

Jag gjorde mitt lopp på söndagen, det gick bättre än förra veckan men tiden blev inte särskilt imponerande. Fast vem bryr sig liksom. Jag får väl försöka träna på lite bättre under sommaren, SM går ju sent i år!

 

 

 

Nu är det dags för lite gångtävling igen. Förhoppningsvis går det något bättre än förra helgen. Denna gång beger vi (syskonen Sandmer) oss mot Dalarna, närmare bestämt Malung och Malungsfors. Det brukar va trevligt, och de pratar ju så gött där uppe.

 

Det ser ut att bli soligt imorn men regn under hela söndagen. Typiskt, för det är under söndagen som jag kommer gå mitt lopp. Hur som helst är det läge att börja packa nu. Kanske ska göra som brorsan och sätta på musik så det blir lite roligare!