helenagoeskarlstad

Det verkar som en vecka här hemma går minst lika fort som det gjort i Karlstad. Konstigt.

 

Mina första dagar hem-hemma har främst bestått av uppackning av alla mina flyttgrejer (är inte helt klar än..) och städning av mitt rum. Jag har också sökt lite jobb, varit och tränat på mitt gamla gym, pluggat på min CSR-kurs. Ytterligare en grej är att jag försökt sätta mig in i arbetsförmedlings-djungeln. Inte helt lätt - vad gäller egentligen och vad ska man göra? Tänk va enkelt det var förr i världen, då kunde man börja jobba när man va 14-15 år om man ville. Fanns hur många jobb som helst.

 

Imorgon ska jag på utbildning i Göteborg hela dagen. Jag har nämligen blivit antagen att få bli ambassadör för KRAV. Det är tyvärr inget riktigt jobb, utan bara ett oavlönat uppdrag. Men ändå, det ska bli kul. Blir ju också en till rad att skriva med på CV:t!

 

 

I morse: Horsensgatan 2

Nu: Björkvägen 6

 

Däremellan: en massa packande + farväl av Karlstad.

 

Har haft ett lyxdygn med mamma på Selma Spa i Sunne. Ûbergod mat - lunch, 3-rättersmiddag och ekologisk frukost. Bland annat blev vi bjudna på den godaste desserten ever!!! 

 

.. då föddes jag, Ingrid Helena Sandmer, på Borås BB. Mina föräldras första barn, deras enda dotter. Tänka sig att det i dag är 22 år sedan! Jag undrar hur mycket mamma, pappa och andra faktiskt kommer i håg från den dagen och de närmsta åren när jag var liten. Tur att de var varit så snälla och skrivit och filmat en massa om det, för minnet är ju begränsat. 

 

Jag firar alltså min 22:a födelsedag här i Karlstad. Men samtidigt kommer jag i framtiden komma ihåg att det var kring den dagen då jag flyttade hem igen. Kan kanske vara bra, blir en naturlig start på något nytt. Förhoppningsvis något bra.

 

Just den här dagen blir inte så speciell för min del. Men i morgon kommer mamma hit, och på onsdag-torsdag ska vi åka till Selma Spa i Sunne. Så det blir som ett firande då istället, och ett avslut på denna tid i Värmland!

Då var det redan lördag vilket innebär att nästa vecka är det dags att ta farväl av Karlstad!

 

Dessa sista dagar innebär ju en hel del "sista-gången"-grejer. Igår var jag på Sundstabadet och utnyttjade mitt sista tillfälle på 10-kortet. Efter att ha simmat massa längder i bassängen den här hösten unnade jag mig en chokladboll sista gången till ära. Vi får se om jag fortsätter med simningen hemma i Borås, har varit rätt gött att gå till badet en gång i veckan.

 

Förra helgen var jag ute på min sista längre cykeltur i Karlstad. Denna gång bar det av till Skutberget, ett motions- och friluftsområde som jag tänkt åka till flera gånger. Men det ligger såpass långt bort från mig så det har inte blivit av att jag åkt dit. Det ångrar jag för det var väldigt fint. En rejäl träningsrunda blev det också - cykling ca 10 km dit, löpning några km för att kolla spåren och omgivningarna, och cykling hem. 

 

Tisdagen i Karlskoga blev tyvärr inte som planerat. Min gode vän fick förhinder och tentan var värsta jobbig. Men livet rullar på ändå.

 

Igår var jag på universitetet en sväng och lyssnade på två f.d miljövetarstudenter. De hade blivit inbjudna av Mink i samband med den årliga "Karriärveckan". De berättade om sina jobb och sysselsättningar efter examen. Lisa jobbade som en slags miljösamordnare på Skanska och Daniel var aktiv inom politiken. Det var intressant att höra och ingav lite hopp inför framtiden. Miljövetare behövs och det går att få jobb! Gäller bara att visa framfötterna, vara engagerad och förmedla att man vet att man kan någonting. Lättare sagt än gjort men ändå, we can do it!

Imorgon blir det en tur till Karlskoga under dagen. På förmiddagen ska jag träffa en god vän och på eftermiddagen ska jag skriva tenta. Himla bra att möjligheten fanns att göra tentan där, betydligt närmare än Kalmar där den annars skrivs! Jag hoppas tentan går bra och att den inte är så stor och jobbig. Den borde inte vara det med tanke på att det bara är en 7,5 hp-kurs. Önska mig lycka till!

I morgon ska jag ut på ett litet tågäventyr. På tal om tåg så läste jag i Metro härom dagen att det hade varit en stor demostration på Köpenhamn centralstation. Anledningen var att flera av de europeiska nattågen troligen kommer läggas ner inom kort i samband med att man byter tidtabell. Tydligen har vissa nattåg från Köpenhamn redan slutat gå. Då blir jag himla arg. Så kan de väl inte bara göra! Hur är det gå tänkt att man ska transportera sig utan flyg söderut? Och allt detta prat om att jovisst, vi ska satsa på hållbar utveckling och blabla. Men nattåg - nä det bryr man sig inte om?

 

Tur att jag gjorde min tågluff i somras då, funkade ju skitbra att ta nattåget från Köpenhamn till Prag. Kan ju inte bättre va. 

 

Så nu tänker jag tjura över det här en stund. Skriver man sin C-uppsats om hållbart semesterresande så ligger det liksom nära till hands.

 

Bild från sydsvenskan.se. 

 

3 dygn. Det är så länge du förväntas klara dig själv i händelse av en kris.

 

Jag var i går och lyssnade på en föreläsning på Medborgarskolan om just krisberedskap. Det var intressant, men inte riktigt så ingående som jag hade hoppas på. Det var en rolig snubbe från Civilförsvarsförbundet som var ansvarig för det hela. Han berättade bl.a om hur ett råd att dricka ordentligt med vätska gick snett, att man INTE ska dricka vatten där det finns bäver och om sitt hatobjekt Ernst Kirchsteiger. Så det var humor blandat med allvar kan man säga.

 

Man får allt en tankeställare att vi moderna människor i västvärlden är så väldigt sårbara. Trots, eller egentligen på grund av, våra komplicerade och tekniska system. Går strömmen så står vi i princip handfallna. Får vi akut vattenbrist får vi mycket svårt att klara våra vardagliga bestyr. Och så vidare. Kanske dags att se över beredskapen hemma!

Eftersom jag bor nära en av Sveriges finaste kyrkogårdar passade jag på att, liksom förra året, gå dit under allahelgona. Den är då fylld av ljus vid gravarna och minneslunderna. Väldigt vackert lyser det upp mörkret. Då den är så stor är det också många människor som brukar vara där. 

 

 

Jag tänker att jag har sådan tur som ännu inte har någon grav att besöka. Ännu har jag inte upplevt en begravning av en närstående, vare sig familj, vän eller släkting. Det är få förunnat att exempelvis fortfarande ha både mormor och morfar liksom farmor och farfar kvar i livet. Som alla dessutom är vid god vigör. Jag vet ju att det inte kan fortsätta vara så. Men den tiden den sorgen.