helenagoeskarlstad

Eftersom jag bor nära en av Sveriges finaste kyrkogårdar passade jag på att, liksom förra året, gå dit under allahelgona. Den är då fylld av ljus vid gravarna och minneslunderna. Väldigt vackert lyser det upp mörkret. Då den är så stor är det också många människor som brukar vara där. 

 

 

Jag tänker att jag har sådan tur som ännu inte har någon grav att besöka. Ännu har jag inte upplevt en begravning av en närstående, vare sig familj, vän eller släkting. Det är få förunnat att exempelvis fortfarande ha både mormor och morfar liksom farmor och farfar kvar i livet. Som alla dessutom är vid god vigör. Jag vet ju att det inte kan fortsätta vara så. Men den tiden den sorgen.